Stenigt

Idag kände jag för att göra ett stenigt inlägg. Det är nämligen både stenigt på bild och i verkligheten. Som beräknat fick lillasyster vattkopporna förra helgen. :( Har varit två dagar hemma från jobbet med henne nu och ska vara det ännu imorgon. Förstås råkar det sig att gubben är på arbetsresa just nu och jag har ensam ansvaret för allting.

.

På söndagen gjorde jag en promenad i närmiljön för att ladda batterierna innan gubben skulle åka. Kameran var med och jag faschinerades av alla stenar som finns i vår trakt.

Denna bild = ljuva barndomsminnen. Varma sommardagar längs denhär gamla vägen med stenrösen på båda sidor, cykla med bara fötter och plocka smultron i dikesrenen. Pappas barndomshem låg precis här bredvid, men den var bortriven redan innan jag föddes.
Stenar med gamla bomärken.
Övre bilden finns i en åkerren här i närheten. Första bomärket är min farfars far. Vad som riktigt hänt år 1847 vet vi inte.
Nedre bilden finns invid en väg här i närheten. Tror att det var så att år 1783 byggdes vägen.

Stenrösen har vi överallt, både längs åkrar och vägar. Visst är de fina och jag kan inte begripa hur mycket våra förfäder har slitigt när de staplat dem för att få odlingsbara åkrar och framkomliga vägar. Kan lite jämföras med pyramiderna, fast i mindre skala. De flesta stenrösen är fredade och visst känns det som man gick på "helig mark" när man är i närheten av dem.

Hoppas ni inte har det lika stenigt just nu!