En lång och stressig vecka är åter till ända. Vi har just handlat färdigt till helgen och besökt gravgården inför alla helgons dag. Tankarna går till min son, mamma och syster som inte längre finns här bland oss...
.
.
Nu är tiden då dagen är kort
och nätterna mörka och långa,
men dom ljusen man tänt är av levande sort,
och särskilt idag är dom många.
.
Nu söker sig tankarna lite tafatt
en annan och underlig bana:
i förtvivlans och saknadens skymning och natt,
ett ljus som ger tröst vill man ana.
.
Det ljuset får namn i ens barnsliga tro
och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero
att ljuset på gravarna värmer.
.
Ja, värmer det gör dom oss själva nånstans,
men också dom bortgångna kära,
för den blick som var hennes, den röst som var hans,
kan kännas så märkvärdigt nära.
.
Tack Gud för den särskilda värmande glöd
dom ljusen nu har som vi tände,
för den säger att kärlek besegrat all död,
tack vare den son som du sände.
.
-Atle Burman-
.
.
Önskar er en fin alla helgons helg!
Återkommer med lite pyssel i nästa inlägg!
5 kommentarer:
Hej Monica!
Ja, nu skall vi tänka på våra kära som lämnat vår tid. Fast det gör jag jämt ändå. :)
Vi skall gå till kyrkogården i morgon och tända våra ljus.
Vilken vacker dikt.
Önskar dig en fin helg.
Kram
Vilken vacker dikt du har. När vi kom hem i kväll åkte vi förbi en kyrkogård som det lyste så vackert från.
Du har mist många nära som säkert finns i dina tankar hela tiden!
Kram Kicki
Vacker dikt! Nu har vi tänt ljus på mina svärföräldrars grav och kvällen ägnar jag åt släkten, vi som finns! ♥
Vacker dikt. Önskar dig en en fridfull helg med tända ljus.
*kramar om*
Skicka en kommentar