tisdag 5 oktober 2010

Stenigt

Idag kände jag för att göra ett stenigt inlägg. Det är nämligen både stenigt på bild och i verkligheten. Som beräknat fick lillasyster vattkopporna förra helgen. :( Har varit två dagar hemma från jobbet med henne nu och ska vara det ännu imorgon. Förstås råkar det sig att gubben är på arbetsresa just nu och jag har ensam ansvaret för allting.
.
På söndagen gjorde jag en promenad i närmiljön för att ladda batterierna innan gubben skulle åka. Kameran var med och jag faschinerades av alla stenar som finns i vår trakt.
Denna bild = ljuva barndomsminnen. Varma sommardagar längs denhär gamla vägen med stenrösen på båda sidor, cykla med bara fötter och plocka smultron i dikesrenen. Pappas barndomshem låg precis här bredvid, men den var bortriven redan innan jag föddes.
Stenar med gamla bomärken.
Övre bilden finns i en åkerren här i närheten. Första bomärket är min farfars far. Vad som riktigt hänt år 1847 vet vi inte.
Nedre bilden finns invid en väg här i närheten. Tror att det var så att år 1783 byggdes vägen.

Stenrösen har vi överallt, både längs åkrar och vägar. Visst är de fina och jag kan inte begripa hur mycket våra förfäder har slitigt när de staplat dem för att få odlingsbara åkrar och framkomliga vägar. Kan lite jämföras med pyramiderna, fast i mindre skala. De flesta stenrösen är fredade och visst känns det som man gick på "helig mark" när man är i närheten av dem.
Hoppas ni inte har det lika stenigt just nu!


7 kommentarer:

Anonym sa...

Jaa, du vännen.. Vilka barndomsminnen kom fram när jag såg dina bilder.. Kommer du ihåg hur ofta vi lekte på stenrösen under den stora tallen bakom Amis hus? :)Konstigt att vi klarade oss utan brutna armar o ben.. :)
Puss o kram åt lilla W !
Kram T.

Livet på Vestergård sa...

Vilka idylliska vägar du visar! Intressant med bomärken.
Kram Kicki

Moster och jag sa...

Verkligen stenig terräng som du bor i.
Hoppas lillasyster börjar friskna till från vattenkopporna.

Lyckoslanten sa...

Så vackert! Gillar den där vägen, rena idyllen! Förstår att det är tungt att vara ensam när lillflickan är sjuk och inte alltid så roligt att behöva lämna jobbet för en tid. Ha det gott mitt i allt det steniga! ♥

alegni sa...

i mina ögon har sådana stenrösen ett högt kulturhistoriskt värde. i skärgårdsbyn där min man växte upp blev markägarna under femtiotalet tvungna att plocka ner de flesta av sina stenrösen för att få material till vägbanken som byggdes mellan deras by och följande by närmare fastlandet. fast det gjorde de väl gladeligen, för en bro förenklade ju deras liv ofantligt mycket. för framtida generationer är det ju förstås trist att den här biten av historien gått förlorad...

hoppas er steniga väg slätas ut så småningom.

Nette Cecilia sa...

Stenrösen är vackra, det finns nog dom som arbetar med dom i dag också ,vi har grannen på vår ö som har gjort 200m stenmur ca 2 m hög.Jag tror han älskar stenar.Fina bilder o minnen ,Kram Nette

himlaverket sa...

Underbart vilsamma bilder,
påminner mej om min barndom i Dalarna...
Fin blogg...